Hydroterapi

hydro header
Dela detta  

Enligt världshälsoorganisationens (WHO) definition är hälsa "ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och ej blott frånvaro från sjukdom och handikapp". Att begreppet välbefinnande ingår i definitionen av ordet hälsa visar på en allt starkare strävan att utvidga hälsobegreppet och att ordet bör omfatta allt som leder till ett ökat välbefinnande. Den dagliga stress som många av oss upplever, gör att vi söker efter ett inre lugn. Det är utan tvekan på det viset att den som vill öka sin livskvalitet måste vara i harmoni med sig själv och sin omvärld. Att fysiska aktiviteter är positivt för vår psykiska hälsa och minskar stress har bekräftats i ett stort antal studier. När musklerna arbetar, producerar kroppen ämnen som aktiverar processer som ökar välbefinnandet, både på fysisk och mental nivå.

Hydro bathMassagebad Att ta hand om sig lite grann och unna sig ett varmt bad är bra för både kropp och själ. Det varma badet är faktiskt en av de äldsta metoderna som vi människor använt för att slappna av och må bra. Men för att badet ska vara effektivt bör man följa några allmänna regler, även om det finns vissa variationer såsom badtid, temperatur etc. och vilken typ av vatten som används (kranvatten, mineralvatten). I medicinsk badbehandling (balneoterapi) används bland annat undervattenmassage, dvs. massage med hjälp av jetstrålar med olika tryck i vattnet.

"Aqua, omnium rerum vilissima", vattnet, det mest ödmjuka av allt, har nått staden, skrev Titus Livius och refererade till det antika Rom. ända sedan Hippokrates (medicinens fader) tid och fram till våra dagar har vatten använts i sin renaste form, både invärtes (mineralvatten som dryck) och utvärtes (bad) för att lindra och behandla krämpor och åkommor av alla de slag, i synnerhet kroniska sjukdomar såsom hud- och muskelsjukdomar, matsmältningsbesvär, gikt, reumatism, mag- och leversjukdomar.

Och naturligtvis har man i de flesta länder badat i alla tider. I äldre tider använde egyptier, judar, greker och romare vattnet i viktiga religiösa ceremonier för att rena kroppen, och i symbolisk mening även själen. I alla klimatområden och på alla breddgrader har det funnits människor som helt och fullt satt sin tilltro till det naturliga vattnets helande egenskaper och att vattnet hade förmåga att rena både kropp och själ. Dopet, den renande ceremonin i den judiska och kristna traditionen, utförs med vatten.

Det ryska ångbadet (Banja) nådde stor spridning i Europa under medeltiden och bestod av en kammare som upphettades med vattenånga. Det romerska badet, med varm och torr luft, var också populärt. På grund av deras särart kunde dessa två olika typer av bad existera sida vid sida.

På grund av ångbadets välgörande effekter började byggnader som påminner om dagens bastu gradvis uppföras över hela världen. I Norge till exempel, var det en utbredd uppfattning bland läkarna att bastubad kunde förebygga infektionssjukdomar.

S.F. Milligan (1889) beskrev den utbredda användningen av irländskt bad som behandling av reumatism i Irland.

Massagebad

Spridningen av det irländska badet i Centraleuropa brukar tillskrivas den irländska läkaren Barter. I det irländska badet används vattenånga med låg mättnadsgrad (som inte bildar dimma) och temperaturen i ångkammaren är 50-55°C. Badet efterföljs av en svalkande dusch eller kallbad. Det irländska badet är mycket ovanligt numera.

år 1799 vidhöll engelsmannen W. Toog, ledamot vid den kejserliga vetenskapsakademin i Sankt Petersburg, att det ryska badet kunde förebygga en mängd olika sjukdomar. Han trodde att det låga antalet sjukdomar i Ryssland, och det ryska folkets goda psykiska och fysiska hälsa och höga genomsnittsålder kunde tillskrivas det ryska badet.

Bland vissa afrikanska stammar var det vanligt att svettningsbad användes i behandlande syfte. I Japan har Kamaburo-bastun använts i århundraden som en framgångsrik behandling av olika krämpor, hudsjukdomar, matsmältningsproblem, artrit och reumatism. Liknande effekter har uppnåtts genom ishiburo, en typ av bad som använts i Japan i mer än tusen år. I närheten av Nagasaki har man hittat förskrivningar för den här typen av bad, med särskilda förbehåll: Personer som led av könssjukdomar, epilepsi och lepra var inte välkomna i badhuset. Behandlingen i badhuset inleddes med akupunktur i 3-4 dagar. Patienten tog därefter ett bad var tionde dag. I badhuset skulle det vara tyst och det var förbjudet att äta, dricka, urinera eller ha sex. Badet bidrog till en god personlig hygien, till att förebygga sjukdomar och användes för behandling av sju olika hudsjukdomar.

Alaskas eskimåer använde ångbad både för att tvätta sig och som behandling av olika krämpor, bland annat muskelbesvär.

Vissa indianstammar i Centralamerika använde Temazcal, ett ångbad som härstammar från Maya-folket, för att hålla sig rena och som behandling av reumatism, hudsjukdomar och andra åkommor. Temazcal-badet ordineras av läkare än idag i kombination med örtextrakt och andra välgörande substanser som bidrar till att rena kroppen från slaggprodukter.

Kurbad är ett gammalt ord för medicinsk badbehandling. Idag används vanligtvis begreppen vattenterapi, hydroterapi, balneologi och thalassoterapi (havsbad) när vatten eller mineralvatten, används vid behandling av invärtes och utvärtes sjukdomar. Hydroterapi är ett metodiskt bruk av kallt vatten till sjukdomars behandlande. I behandlingen används vatten både som dryck och till bad. När vattnet uteslutande används för medicinska bad används ofta ordet balneoterapi. Thalassoterapi är en badbehandling som bygger på användning av havsvatten.